En annan Abbe är den andra boken om Vero, Markus och Abbe skriven av Katarina Kieri. Det är en vacker berättelse om vänskap och hur man kan oroa sig för någon samtidigt som den personen går en lite på nerverna. Hur vänskapen ändå segrar och hur lätt det kan vara att berätta något för varandra, som man så länge trott var omöjligt. När vi läste den första boken Vero hit & dit så skrev jag att det var som att jag kände de här ungarna och tyckte så mycket om dem. Det är så det känns nu när jag återigen möter dem. Som att jag känner barnen och bryr mig väldigt mycket om dem. Mitt hjärta vrids till lite när jag inser att Abbe faktiskt inte mår så bra och att det händer saker kring honom som inte är så bra. Jag sitter bara och väntar på att han ska möta grannen Anja. Hon som är en sådan vuxen som ser barnen och som barnen lätt kan ty sig till. Vilken tur att de tre barnen har varandra. Vilken tur att Katarina Kieri är en mästare på att gestalta dessa barn och miljön omkring dem.

Även bokens bilder är magiska. Det är Helena Lunding Hultqvist som tecknat. Det är generöst med färgglada och talande bilder som jag gärna skulle tapetsera väggar med. Redan på bokpärmens insida så omsluts vi av husen och framförallt årstiden.

Det fungerar faktiskt att läsa En annan Abbe utan att ha läst Vero hit & dit först. Men, jag rekommenderar dig att läsa boken om Vero först för att få en djupare förståelse för varför de agerar som de gör och säger det som de säger. Det finns en grundberättelse i Vero hit & dit som förstärker En annan Abbe.

Så här skriver förlaget om boken:

Kojan var Veros idé. Hon och Markus jobbar flitigt med den, men Abbe kommer och går lite som han vill. Samma sak med skolan. Ibland är han där, ibland inte.

Vad gör Abbe egentligen? Varför blir han så konstig när moppegänget dyker upp vid kojbygget? Hur kommer det sig att han föreslår att de ska spionera en kväll när det blivit mörkt? Och hur ska de till sist kunna ställa saker till rätta utan att själva hamna i fara?

En annan Abbe är den fristående uppföljaren till kritikerrosade Vero hit & dit.

Här finns den att köpa och här också. Så finns den säkert att låna på ditt bibliotek.

Systern från havet av Ulf Stark och Stina Wirsén är en marionetteater som sedan blev en bilderbok.

Åren 1939-1945 kom krigsbarn till Sverige från Finland. Barn som organiserat fick färdas över Östersjön utan sina föräldrar, ovissa om vad som väntade dem i Sverige. Traumatiskt och hemskt för dessa barn och märkligt och oförklarligt för de svenska barn som fanns på plats här i trygga Sverige. Ulf Stark och Stina Wirsén beskriver två av dessa barns möte och alla de känslor och den förvirring som råder i barnens tankar. De beskriver det på ett fantastiskt fint och hjärtslitande sätt. Det är en vänskap som växer fram mellan dessa barn, men den är långt ifrån självklar och de har mil emellan varandras själar och beröringspunkterna är som små elstötar där man som åskådare bara hoppas att de inte skadar varandra mer. Det är en stark berättelse, vacker och ärlig.

När vi läser om Sirkka som kommer från Finland och om Margareta som tar emot henne i Sverige så slås vi av att berättelsen är tidlös. Det hände då, och det händer än idag. Ensamkommande barn som kommer till Sverige efter att ha flytt sina krigshärjade länder och tvingats lämna sina föräldrar och den tryggheten som en gång fanns. Här finns känslorna som dessa barn bär på och det är omöjligt att lägga ifrån sig denna bok oberörd.

Lova mig också att ta upp denna bok för de lite större barnen. För det är inte alls så att Systern från havet enbart är för de minsta just för att det är en bilderbok. Den här boken rör alla åldrar och läses med stor behållning för alla i familjen, förskolan, skolan, fritids och i riksdagshuset.

Så här skriver BonnierCarlsen om Systern från havet:

Sirkka måste resa ensam över havet till några hon inte känner. I det nya landet bor Margareta. Mellan flickorna växer sakta en okuvlig vänskap fram. Ulf Starks berättelse är gripande och symbolladdad. Stina Wirséns akvareller flödar av stämningar och färg. En bilderbok som inte lämnar någon oberörd!

Margareta ska få någon att leka med säger hennes föräldrar. Det ska bli en överraskning. I tysthet hoppas Margareta att hon ska få en hund. Å, vad hon längtar! Men istället är det Sirkka som kommer. Föräldrarna har bestämt att Sirkka ska bo hos dem medan kriget i världen pågår.
På kvällen ligger Sirkka i Margaretas rum och kramar sin tyghund. Hon luktar på näsduken som doftar mamma och tittar på familjefotot.

I skuggan av kriget och de vuxna utvecklas sakta flickornas vänskap, som inte alls är självklar, och därför blir den dyrbaraste.

Ursprungligen är berättelsen skriven för teatern. Stina Wirsén har gjort dockorna till den hyllade dockteaterföreställningen på Marionetteatern i Stockholm.

Detta blogginlägg har tidigare publicerats på Lillabus.se  Apr 15, 2015. Eftersom det är ett högaktuellt ämne så vill vi gärna tipsa om boken igen.

Boken finns på Adlibris och Bokus och säkerligen på ett bibliotek nära dig

Kan du inte vara med på bokmässan i Göteborg? Då finns det gott om kanaler för att ta del av en liten bit av föreläsningar och seminarier i alla fall.

Livesändning UR

Läslov, lustläsning med mera

Se människan-scenen (Svenska kyrkan)

Göteborgsposten sänder live

SVT bevakar mässan

UR-Pedagogernas pod

Bokmässans Youtube-kanal

Vet du flera kanaler in på mässan? Tipsa gärna i kommentarerna.

Det här är vår absoluta favorit från bokmässan hittills. Det är Erik Titusson som samtalar med Pija Lindenbaum och Anna Höglund om Doris i Doris Drar och Rosa i Att vara jag. Jag skulle så gärna ha haft böckerna framför mig för jag har inte läst någon av dessa ännu. Samtalet bränner i mig och det är väl kanske inte så konstigt. Det är ett brännande ämne “Vad är en flicka, och vad förväntas en flicka vara?”. Jag lyssnar på hur de berättar om dessa flickor och jag tänker att jag absolut kan relatera till detta och att detta är böcker som jag kommer lyfta fram till många flickor OCH Pojkar.

Höstlovet byter namn till läslov i en kampanj från Läsrörelsen. Elevorganisationer, bokförlag, bibliotek, bokhandel, idrottsföreningar, fackliga organisationer, kulturinstitutioner och företag är delaktiga i det växande läsrörelsens nätverk. Elisabet Reslegård och Johan Unenge är läsrörelsens talespersoner.

På sidan www.läslov.se/kalendarium kan man läsa om olika aktiviteter som kommer ske över landet under läslovet för att främja läsning. Bland annat kan vi läsa om att alla elever i Borås har fått varsin bok.

Läsrörelsens mål är att läslovet kommer att öppna upp fler ingångar till läsandet. En blogg kan vara lika bra som en bok, en hiphoptext lika bra som en vers av Hellsing. En seriestrip kan öppna upp till läsandet likväl som historierna om Pippi Långstrump skriver läsrörelsen i ett pressmeddelande på sin sida www.läslov.se. Här vet vi ju att det råder delade meningar kring vad barnen bör och ska läsa för att utvecklas i sitt läsande. Men just på lovet ska det vara kravlöst och endast guidande och inspirerande. Vissa kallar det lustläsning och lust och glädje kräver nog att barnen läser det som de vill läsa. Alltså likväl en blogg som Harry Potter.

Så håll nu utkik efter bokbytardagar, skrivarverkstäder, filmvisningar och mycket mer som kommer att äga rum över hela landet.

Här finns en tävling på läslovets hemsida där du kan vinna 200 kr i presentkort. Lämna ditt bästa läslovstips och var med och tävla.

Klart att även våra minsta läsare behöver riktigt ryslig läsning denna helg. Vi rekommenderar En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga som är illustrerad av Stina Wirsén och skriven av Carin Wirsén, utgiven 2009. En läskig och ruggig bok om de brokiga som vi verkligen tycker om. Den ÄR läskig fast också charmig och gullig. Provläs den här!

“Ruskiga typer, slemmiga monster, kusliga spöken, väsande häxor, gnisslande fönster, slingrande fingrar, darrande skelett, dansande gastar, smygande skuggor – i vanlig ordning handlar böckerna om liten skär och alla brokiga om den lustfyllda språkleken.” Skriver förlaget om boken

Texten är på härligt rim. Så här

Det är midnatt och det är kallt.

Skuggorna ruvar överallt.

Fönster gnisslar och månen stirrar.

Här finns några som spökar och irrar!

Boken finns fortfarande att köpa här och här. Den finns säkert också att låna på ert bibliotek.

Vi hälsade på Järnas nya bok- och pappershandel Tudda Galumpan. Butiken ligger i gamla kyrkskolan som är ett fantastiskt trähus med högt i tak och härliga stora fönster. Det är Tin Carleson och Janna Carleson som driver verksamheten i huset. Det är nämligen mer än en bokhandel. Där finns bokbinderi, översättning med förlag och annan litteraturpedagogisk verksamhet. Tin och Janna kommer att bjuda in till olika evenemang och först ut är nu på måndag med Kura skymning klockan 19.00. Kura skymning är en gemensam läsning över hela norden, samma tid och samma texter.

På hyllorna hittade vi litteratur för barn i alla åldrar. Från goda pekböcker med Stina Wirséns Vem-figurer till Anna Höglunds nya bok att vara jag.

Tanken är att besökarna kan sätta sig i soffan och landa i atmosfären, prata böcker och dricka lite te. Vi var inte sena att tacka ja till en kopp te.

Här finns även en låda med böcker som lämpar sig för egenläsning eller högläsning.

Själva namnet Tudda Galumpan är hämtat från Kerstin Backmans böcker om en liten häst i papper på äventyr. Kerstin Backman är så klart tillfrågad och har godkänt namnet så klart. Hon var till och med på plats på invigningen berättar Tin. Vi visste inget om Tudda Galumpan innan vi for till Järna men nu är vi omåttligt nyfikna och har så klart reserverat boken på bibblan. Så här står det att läsa om den första boken om Tudda Galumpan: “Ylva har nyss blivit förlamad efter en bilolycka och har ännu inte anpassat sig till sitt nya liv. Men när hon sitter ensam på sitt rum och ritar en pappershäst händer något oväntat: Ylva hamnar i Landet Långt Borta, ett land där allt är annorlunda och allt kan ske”. Tittar man noga så finner man hästar lite varstans inne i bokhandeln.

Här är fler hyllor med underbara böcker av Gro Dahle, Neil Gaiman, Pija Lindenbaum, Rainbow Rowell, Annika Thor och många fler.

Tin berättar att en av tankarna är att ordna en läshörna för barn och ungdomar så att de kan komma hit och läsa. En annan tanke är att det ska vara öppet för fler som arbetar med barnlitteratur och därmed knyta fler personer till huset som arbetar med liknande verksamheter.

Vi kommer definitivt att åka hit igen och är supernyfikna på kommande evenemang. Håll utkik ni också på Tudda Galumpans facebook.

Här kan du läsa mer om Tudda Galumpan på Länstidningen i Södertälje och lyssna på SR P4 Stockholm.

Grattis till alla pappor i barnlitteraturen

Alfons Åbergs pappa jobbar som snickare och har en firma med några andra gubbar. Han har ett kontor i en källare med en massa verktyg som hyvlar och borrmaskiner. Dom lagar möbler, och bygger modellbyggen åt vuxna, båtmodeller och annat. Han är någonstans mellan 36 år och 42 år beroende på vilken av Alfonsböckerna man läser. Det kan man läsa på (alfons.se). Han har varit i blåsvädret för att han röker pipa. Det är inte så nyttigt att röka och kanske inte så vanligt att pappor i litteraturen gör sådant. Han somnar på mattor också, men bara när han är helt utmattad. Alfons pappa är med i massor av Alfonsböcker. Alfons mamma vet man inte riktigt var hon är. Men detta handlade ju ändå om pappor idag.

Muminpappan Ser vi sällan utan sin hatt och käpp. Han är en författare och fyrvaktare som inte riktigt lyckas med något han tar sig för men han pysslar vidare i alla fall. Det han verkligen har lyckats med är att bygga hela muminhuset. Han har ett brokigt förflutet då han hängde med Hattifnattar som sprakade lite för mycket för Muminpappans eget bästa. Han är ett hittebarn och växte upp på ett barnhem där han uppfostrades av Hemulens moster. Även om han nu är en god familjefar som älskar både Mumintrollet och Muminmamman så är han ändå ganska självgod. Han försvinner ibland och sätter allt för ofta sina egna behov först. Ändå älskar vi honom.

Loranga är pappa åt Masarin och dom bor på en liten gård där även Lorangas pappa Dartanjang bor. De har uthus och tigrar, badbassänger och en massa knasiga saker. Loranga är en riktigt bra pappa som leker mycket med Masarin. En del kanske skulle säga att Loranga borde ta mer ansvar för att Masarin ska gå i skolan och sådant men Loranga håller nog inte med dom. Loranga går alltid klädd i en morgonrock och har en blommig tehuva på huvudet. Det låter knäppt men är rätt snyggt, kanske.

Snurrans pappa har dagliga utmaningar med sin underbara Snurran. Det är osande abborrar, fjärrkontroller, overaller och poliser bara för att nämna några av de utmaningar som han får stå ut med. Men det gör inget, han är stolt över sin Snurran och ger med sig när han vet att han är överbevisad. Och överbevisad är man om man inte förstår att en osande abborre måste ersättas av en stinkande strömming. I boken Snurran hjälper polisen så berättar Snurran för tanten på bageriet att pappa minsann står någonstans och pratar i mobilen och tanten som tycker så synd om Snurran erbjuder gräddbakelser som plåster på såren. Utanför bageriets skyltfönster ser vi stackars pappa som springer runt och letar efter sin Snurran så att svetten skvätter. Stackars pappan!

Det här är Frank Heffley och han är pappa till Greg som skriver om sina bravader i Dagbok för alla mina fans. Vi ser honom ofta med sin portfölj och han ser ofta lite utsliten ut. Han bryr sig väldigt mycket om vad alla andra tycker och tänker och vill ha en god fasad utåt vilket inte är allt för lätt med en familj som hans. Det är inte så sällan som Greg och hans syskon drabbas av spelförbud och fjärrkontroller och spelkontroller göms undan. Han har en hobby som han knappast delar med Greg, han älskar historia. Han återskapar slagfält från amerikanska inbördeskriget och låser in sig på sitt rum så ingen kommer åt att peta på hans prylar. Det har faktiskt hänt att Frank Heffley blivit så irriterad på Greg att han hotat med att skicka honom till “military school” för att få Greg att bli tuffare. En annan sak som är speciell för Gregs pappa är att han älskar “junk food”. han har till och med stulit Gregs mackor ur hans lunchlådor.

Detta är Poseidon, den grekiska guden som råder över havet. Han är far till Percy Jackson som är en halvgud, hjälte och en lite vilsen tonåring. Poseidon erkänner inte sin son offentligt förrän Percy har funnit sin väg till halvblodslägret. Då gör han det ordentligt genom att låta Percy upptäcka sina gudomliga krafter som gör att han kan kontrollera vattenelement och hela sig själv i vattnet. Hur som helst så har Poseidon små överraskningar till Percy. En av överraskningarna är att Percy har en halvbror, en cyklop vid namn Tyson. Poseidon finns väldigt sällan vid Percys sida och som minst när Percy behöver honom som mest. Det dröjer innan Poseidon visar upp sitt undervattenspalats och när han väl gör det så råder det fullt krig under vattnet. Det är mäktigt att vara en grekisk gud, kanske lite svårare att vara en närvarande fader.

Anders är inte biologisk pappa till Alrik och Viggo utan deras fosterpappa som barnen får bo hos tills deras mamma har fått ordning på sitt liv och kan ta hem om dem igen. Anders bor med Laylah i idylliska Mariefred i Sörmland. Fast så idylliskt är det inte egentligen. Där smyger omkring impar som ställer till allt från elavbrott till kaos i biblioteket. Där finns den ilskna grimmen, en nidstång som får Laylah att bli galen, en begravd unge som kommer tillbaka som en myling. Man kan tycka att det borde märkas men Anders den underbara fosterpappan han märker ingenting. Han kan egentligen inte klandras för han har Alrik och Viggos bästa i tankarna hela tiden och han tar barnen i försvar så fort han får chansen. Det finns ingenting han inte skulle göra för dem. Men han förstår nog inte att både Alrik och Viggo faktiskt utsätts för dödlig fara i varje bok som skrivs om dem.

Arthur Weasley är pappa till sju barn och ett av dessa är  Ron Weasley som är bästa vän till Harry Potter. Arthur är fullständigt besatt av Mugglare och försöker lära sig allt om dem på ett trolldomsakademiskt vis. Han värnar om mugglarnas jämlikhet med den magiska befolkningen och är allmänt rar och omtänksam mot alla. Han arbetar på trolldomsministeriet, kansliet för missbruk av mugglarprodukter. Arthur arbetar mycket och låter sin fru Molly Weasley ta ansvaret för familjen och barnens skolgång. Ron gillar sin pappa även om han kan tycka att han är en aning pinsam ibland. Arthur är en av trolldomsministeriet mest lojale medarbetare och tar sina uppdrag på fullt allvar. När han till slut befordras blir det till “Office for the Detection and Confiscation of Counterfeit Defensive Spells and Protective Objects”.  någon som vet vad det heter på svenska? Han är även medlem i Order of the Phoenix.

Tryggvold den Väldige är pappa till Hicke hiskelig den tredje. Tryggvold är de håriga huliganernas stams  hövding och förväntar sig att Hicke ska ta över den titeln så småningom. Det är ett litet problem med det eftersom Hicke inte alls känner sig stor och stark eller särskilt intresserad av att leda någon stam. Tryggvold delar inte Hickes största intresse till en början utan tycker att Hicke har förrått hela byn när han upptäcker att han faktiskt inte dödar drakarna utan tämjer dem. Det får Tryggvold så klart äta upp senare eftersom Hicke förändrar hela byns förutsättningar till överlevnad och visar på stor handlingskraft. Så klart blir Tryggvold stolt över sin Hicke då.

Grattis till alla er pappor önskar vi på Lillabus läser!

Vi har funnit vår julfavorit. Vantarna – en julsaga är som den finaste av sagor med lite lagom läskigt som kittlar i magen. Att bokens omslag är viktigt och ska tala för bokens innehåll det vet vi. Denna bilderbok har det finaste av omslag. Vid vattnet i skymningen står Henrietta med vantarna som hon gjort i slöjden i sina händer. Hon står där för att hon är på väg, eller på väg bort.  En fyr sköljer sitt ljus över vattnet och Henrietta ser nöjd ut.  Bokens titel står i guld och slår vi upp pärmsidorna så ser vi också den upplysta båten som vi sedan finner inne i boken. Bilderna sammanfogar havsvärlden och människornas värld och Henriettas röda luva visar var hon hör hemma.

Henrietta är ett havsbarn som skiljs från sina föräldrar och sköljs upp på land, hos människorna. Hon vet inte att hennes föräldrar sörjer henne, längtar och letar efter henne.

I det perfekta julstöket där adventsstjärnor lyser och människor brådskar för att hitta de perfekta klapparna så går Henrietta ombord på en buss som tar henne till havet. Det var inget som var planerat utan en ingivelse hon fick när syslöjdsfröken säger God jul. Henrietta berättar att hon ska åka hem … eller alltså till mina kusiner, rättar hon sig. Bussens ändhållplats är vid en brygga nere vid havet. Där byter Henrietta till båt.

Henrietta såg förbi sin spegelbild i båtfönstret, ut på havets svarta vatten. “Nu åker jag hem”, viskade hon till sig själv.

Hur havsvärlden är färggrann och livfull genom hela boken medan Henriettas värld hos människorna går i grått är så talande. De enormt vackra bilderna fångar Henriettas sökande och litenhet. Det fångar hennes vilsenhet och när Kraken dyker upp så håller vi andan tillsammans med Henrietta, och när vantarna kommer så väl till pass och blir så uppskattade trots att Henrietta tycker att dom är sneda och lite fula så andas vi ut och ler.  Henrietta finner inte bara sina föräldrar utan får en underbar jul. Människornas värld är glömd och Henrietta har hittat hem.

Älskar du sagor? Läs! Älskar du havet? Läs!

Ylva Karlsson och Katarina Strömgård har tillsammans skapat ett mästerverk. Det är en underbar berättelse som berättas lika mycket i ord som i bild.

Strunta i reglerna – Handbok för små upprorsmakare av John & Jana är en bok som säkerligen kan provocera en och annan vuxen som tycker att barn inte ska uppmanas att protestera så mycket. Så om du använder ord som “treårs-trots”, “fyrårs-trots”, femårs-trots” osv. så är det viktigt att du läser boken. Men ta det lugnt eftersom den kommer att rubba dina världar och ge dig nya perspektiv på tillvaron.

Detta är nämligen en fantastiskt bok som manar till uppror och att strunta i reglerna, mest de oskrivna reglerna. De regler som gör oss fördomsfulla och inskränkta. En bok som denna behövs! Det är en bilderbok skriven för barn i åldern 3-6 år, även om jag som vanligt anser att boken fungerar utmärkt för alla åldrar. Varje uppslag har en regel som man uppmanas att bryta. Den första är:

“Se inte ut som alla andra! Var dig själv!”

Här syr barnet en fantastisk röd kattdräkt(?) som påminner väldigt mycket om Max i Maurice Sendaks Till vildingarnas land. Därefter uppmanas barnet att fråga “varför det!” (ja, med utropstecken vilket gör det än mer upproriskt kanske) när någon säger “Jobba!”. Därefter uppmanas barnet att lära sig själv, läsa böcker och mata sin hjärna (underbart!). Krama det fulaste monstret och hitta på en ny helgdag. Ge bort grejer och ät tårta till middag. Denna bok är full med härliga uppmaningar att läsa högt för ett barn. Om ni vågar det så misstänker jag att ni kommer att belönas med ett självständigt barn som tänker fritt och som ser möjligheter och tänker utanför den där berömda lådan. Prova vetja!

Boken är utgiven på svenska på Epix förlag. Finns att köpa här & här.

Lilla Sticka i landet Lycka av Martin Widmark och Emilia Dziubak

Detta är en klassisk saga där författaren låtit sig inspireras av bland annat Alice i Underlandet. Berättarrösten är en barnvakt som sitter vid Daniels säng och som går med på ”bara en saga till”. Hon berättar om att hennes storebror försvann för länge sedan…

Flickan som kommer att kallas Lilla Sticka rutschar ofrivilligt ner i en istunnel och kommer omtumlad ut på en annan sida där stora insekter står med oroliga miner lutade över henne. Skalbaggen står på sina bakben och är mer än dubbelt så hög som Lilla Sticka. Hans namn är herr Jacobi. Han tar hand om Lilla Sticka men har inte helt behjärtansvärda avsikter. Varje år lämnar skalbaggen nämligen ett litet barn till krabban och det är vad han gör med Lilla Sticka. Barnen ska krabban ha att arbeta åt honom. De samlar pärlor från dammens botten. På kvällen föses barnen in i en grotta och där hör Lilla Sticka en röst hon känner igen.

Det här är en fantastisk fin bok med makalösa bilder. Det är verkligen en saga där illustrationerna och texten tillsammans skapar en större helhet än 100 procent. Den lämnar lyssnaren berörd och lite omskakad. Den är lite småläskig med krabban som håller barnen tillfångatagna och det är skönt att kunna krypa upp i läsarens famn och få mysa. Men som de flesta sagor av idag så slutar den lyckligt.

Gillar ni denna bok så vill jag också tipsa om Ishavspiraterna som är en kapitelbok av Frida Nilsson. Även där är det en syster som är ute och letar efter ett syskon som tillfångatagits och tvingas arbeta under hemska former. Välskriven och helt fantastisk även den boken.

Lilla Sticka i landet Lycka finns att köpa här och här.

Stormvalen av Benji Davies

Noa bor med sin pappa vid havet. Pappan jobbar till havs och Noa är själv med alla sina katter. En dag när Noa är ute och vandrar på stranden ser han en liten valunge som spolats upp i sanden. Han bestämmer sig för att ta hand om den och rädda den från att torka ut. Vad passar då inte bättre än att lägga valen i sitt badkar hemma. Noa trivs med valens sällskap och berättar långa historier och valen lyssnar och myser. Men vad ska pappa säga när han kommer hem på kvällen? Hur ska Noa kunna hålla en valunge hemlig? Men Noas pappa är en förnuftig vuxen som förstår att Noa har känt sig ensam och när han upptäcker valungen så blir han inte alls arg. Det enda rätta att göra är ändå att släppa tillbaka valen i havet. Men hur kan man släppa en nyfunnen vän? Kanske går det lite lättare när pappa nu är återfunnen? En mycket stillsam, ödmjuk och vacker bok om ensamhet och vänskap och saknaden efter pappa. Berättelsen är så fin och Benji Davies är en härlig bilderbokskonstnär som gör mer än skriver och tecknar, han ger liv åt bilderboken och får den att gå direkt in i läsarnas hjärtan.

Se vad andra skrivit om Stormvalen:

http://www.barnboksprat.se/2015/09/07/stormvalen/

http://www.junibacken.se/blogg/stormforalskad

Stormvalen finns alldeles säkert att låna på ert bibliotek. Här och här finns den att köpa.

Dagböcker är en genre som tilltalar många barn. Populära serier inom dagboksgenren är Gregs dagbok för alla mina fans-serien, Nikkis dagbok samt de lite äldre Berts dagbok.

Nu har vi fått en till charmig bokkaraktär som skriver dagbok, fast precis som Greg som hellre kallar det för loggbok så vill Emre kalla sin dagbok för handbok.

Emres handbok i konsten att skaffa sig vänner skvallrar om att vi kommer att följa Emres goda råd om hur man skaffar sig vänner. Det är dock inte helt oproblematiskt eftersom Emre själv inte har alltför många vänner och känner sig lite ensam. Han skulle så gärna vilja veta hur lillebrorsan Izzet klarar att hela tiden fixa så många nya vänner. Emres får en ny kille till klassen, Ömer (som är ganska vild och fasligt skoj) och efter ett tag så inser de båda att Minecraft är det klart bästa spelet och båda är lika frälsta på det. Det öppnar upp för en helt ny vänskap.

Det är en väldigt charmig liten bok. Bokens typsnitt påminner om handskrift och gör intrycket av att jag faktiskt läser i Emres riktiga dagbok. Varje kapitel slutar med en eller flera postit-lappar där Emre ger oss tips på hur vi ska bära oss åt för att få vänner. I början av boken är tipsen kanske inte det bästa som finns att delas ut och ibland så tar Emre till och med tillbaka tipset i kapitlet efter. I slutet av boken har Emre både erfarenhet och lite djupare tankar om detta med vänskap.

Jag tror att målgruppen för denna bok kommer att känna igen sig i sin vardag mycket väl. Siri Spont skildrar barnens vardag mycket trovärdigt och just klassrumsskildringarna är fantastiska. Lärarna lyssnar inte alltid och de vuxna runt i kring barnen lämnar en del att önska. Så som det är i barns värld i allmänhet. Emres handbok bjuder på både humor, spänning och drama. Allt förstärks mycket bra med hjälp av Jonna Björnstjernas illustrationer som finns med på alla sidor.

Här kan du läsa mer om Emres handbok:

Carolina läser

Biblioteksbubbel

Boken finns att köpa bland annat här och här.

Vilma i, Vilmas vilda värld av Abby Hanlon, är lillasystern som inte uppskattas till fullo av sina storasyskon. Hur det nu kan vara möjligt. Hon har ju flera tusen frågor som nästan alla börjar med ett “varför”. Hon gillar spratt och bus och smyger gärna på folk. Hon är aldrig stilla, vad finns det inte att gilla? Hur som helst så bestämmer sig storasyskonen för att skrämma henne lugn och de berättar om Gloria Glufs som är 507 år gammal och har huggtänder. Som om det vore någon match för Vilma och hennes låtsaskompis Mary.

Här är det full fart från pärm till pärm. Det finns inte utrymme till att andas alls om man vill följa VIlmas tempo. Vilma är en busig tjej som verkligen behövs i litteraturen. Viss vi har Astrid Lindgrens Lotta på Bråkmakargatan och kanske också Ottolina och Ada Goth av Chris Riddell, men vi behöver fler självständiga unga tjejer som vet vad de vill och inte tänker låta några äldre syskon kuva dem. Vilma kanske kommer gå dig lite på nerverna och få dig att dra efter anda, men vi är så glada att hon finns och älskar henne just därför.

Boken är full utav härliga illustrationer som påminner om blyertsteckningar.

Pia Huss skriver om Vilma i DN

Du kan köpa boken här och här.

Den makalöst fantastiska bokserien Korpringarna av Siri Pettersen är komplett nu. Ni som ännu inte läst den har en härlig läsupplevelse framför er. En bloggstafett tar fart den 9 maj. Då kommer ni kunna läsa en hel hög med recensioner av den avslutande delen av Korpringarna Kraften. Lillabus läser skriver den 13 maj. Missa inte

Bloggstafett Kraften av Siri Pettersen

9 maj
http://mittbokligaliv.com

10 maj
www.beasbokhylla.se

11 maj
www.bokfreak.se

12 maj
http://vastmanbok.blogspot.se

13 maj
www.lillabus.se

14 maj
www.vettansbocker.blogspot.se

15 maj
joakimdesign.com/kreativituren

16 maj
Boktokig.blogspot.com

17 maj
https://bokhuset.ax/

18 maj
miamarias.blogspot.se

Igår skrev Västmanländskans bokblogg om den sista delen i Korpringarna. Nu tar vi över stafettpinnen och bidrar med ett blogginlägg i bloggstafetten.

Kraften är den avslutande delen i fantasyserien om Korpringarna som består av tre böcker; Odinsbarn, Röta och Kraften. Förlaget rekommenderar den från 15 år och därmed faller den inom “unga vuxna”. Men som vanligt handlar det om läsvana och intresse.

I Röta har Hirka fått veta mer om sitt ursprung och sina rötter. Hon har fått en far som hon är ytterst tveksam till men som hon nu måste samarbeta med för att kunna återbringa kraften till samtliga världar. Alla har dock inte samma mål och krig är på väg att bryta ut mellan och inom världarna. Hirka är smärtsamt övertygad om att kraften växer med död och inser att det krävs offer för att få till en jämlikhet mellan världarna. För det är hennes absolut största önskan att jämlikhet i kraften ska råda mellan världar och mellan och inom folken. Alla ska ha rätt till det hon själv har växt upp utan. Hon är också väldigt medveten om att det krävs att hon offrar stora delar av det hon själv så högt önskar för att världen ska få del av denna kraft. Hirka som inte kunde famna i Odinsbarn, och som blev än mer utanför världarna i Röta har nu makten över att återta kraften.

“Det var det som var problemet med folk. Alla folk, från alla världar. De lagade inte saker. de bara förstörde dem.”

Med Kraften avslutar Siri Pettersen berättelsen om Hirka, Rime och de andra. Det är en fantastisk berättelse som är omöjlig att förutse men som är så självklar när man lärt känna Hirka. De tre delarna vävs ihop och är så välskrivna att det smärtar att behöva släppa Hirka nu. Jag tycker så enormt mycket om henne och hon har växt genom hela serien. Min rädsla att hon skulle bli för perfekt i Kraften avstannar direkt när jag börjar läsa och jag inser återigen att Siri Pettersens karaktärer är komplexa och oförutsägbara, samtidigt som de är så älskvärda.

“Du behöver aldrig vara rädd för mig, Kolail. Jag rör inte vid dig som om vi var likar. Jag rör vid dig därför att vi är likar. Förstår du? Han tittade på henne som om hon just hade ramlat ner från himlen. Så slöt han ögonen och skrattade. Du kommer att slita världen i stycken, sa han”

Serien har teman som det okända och rädsla. I första delen så möter vi skräcken för de blinda och den följer oss genom hela serien och är långtifrån utplånad i Kraften. Men mycket har hänt på vägen och saker som såg ut att vara på ett sätt i Odinsbarn är inte alls detsamma längre i Kraften.

Jag måste bara nämna omslagen också, för det har pratats om omslagen som hemska och en del har uttryckt en önskan om trevligare presentation av böckerna. Jag var inte heller förtjust i den avhuggna svansen som låg framme på nattduksbordet när jag läste Odinsbarn. Avhuggen svans, näbb och nedfallande korpfjädrar, men det är klockrent. Omslagen blir symboliska för var vi befinner oss i berättelsen om Hirka och efter att ha läst boken så vill jag inte gärna byta ut dem.

Ni som ännu inte läst serien, gör det. Den är fantastisk och nu är alla tre delarna ute för att sträckläsas. Ni behöver inte vänta i en evighet på någon del, allt finns där. Jag avundas er som har denna läsning framför er i ett svep.

Imorgon tar Vettans böcker vid bloggstafetten och skriver om sina tankar kring Kraften.

En recension i Dn där Steven Ekholm kallar serien “En blivande klassiker”.

Kraften är översatt av Ylva Kempe.

Kraften finns att köpa här och här.

Odinsbarn finns att köpa här och här

Röta finns att köpa här och här

Nu börjar sommarlovet och den fria härliga läsningen väntar. Det är dock inte alltid så lätt att välja böcker. Ibland har man för många böcker och vet inte var man ska börja och ibland finns det verkligen ingenting att läsa.

Många bibliotek startar “Sommarboken“. Där får barn lästips och lånar, läser och berättar om sina läsupplevelser. I många fall är det just fem böcker som ska läsas och vi kom på att man skulle kunna kombinera detta med de nominerade böckerna till Barnradions bokpris 2016. Vilken sommarutmaning. eller hur?

Så här skriver urvalsjuryn om böckerna:

Urvalsjuryn om böckerna

Det är jag som är Mickan
Boken är fantastisk och kommer lära och ge många barn mod att vara sig själva. (Läs mer på Vombat förlag)

Brott och straff om att stjäla en hund
Detta är en bok som handlar om vilka konsekvenser en ingivelse kan få. Det är också en bok om ensamhet, om att känna sig annorlunda och utanför. Vi får också läsa om hur brott och straff fungerar. (läs mer på Kabusa förlag)

Landet bortom Brunnen
En bok som återskapar känslan av att som barn känna sig övergiven och ensam, men är även en resa om att våga släppa in ljuset igen i sitt liv när allting känns som mörkast. Under ett spännande äventyr hittar Alva modet till att möta sina rädslor. (Läs mer på Lava förlag)

Bennys hemliga rapporter
Boken är en superkul bok om några barn som ska samla ihop en halv miljon till sin kompis på ett sommarlov. Annars tvingas hon flytta. Låter pensionärsuthyrning och trädgårdsstyling som ett bra sätt att få ihop en halv miljon på? Boken är rolig och lättsam, men ibland även djupa, underbara tankar att fundera över. Världens roligaste sommaräventyr helt enkelt! (Läs mer på Barnens bokklubb)

Sju förtrollade kvällar
En viktig berättelse om vänskap, att få nya vänner och att få behålla sina vänner. En bok om sorg som kapslats in och som spricker upp. (Läs mer på Rabén&Sjögren)

Det regnade ute och tiden gick så där sävligt långsamt. Molnen gjorde himlen alldeles mörk och åskan mullrade långt borta. Då ställer jag frågan. Vill ni att jag ska läsa lite skräckberättelser för er? Jaaaaa, blir svaret. Två killar, den ena nio år och den andra 11år drar fram dynor och lägger sig tillrätta på golvet. Jag väljer Det övergivna nöjesfältet, den sista novellen i Andreas Palmaers nya bok Vandraren utan ansikte, skräckhistorier för orädda. Så orädda verkade de i och för sig inte vara. Det var knäpptyst och deras miner visade att de förväntade sig något utöver det vanliga.

Det är lite svårt att läsa skräck för barn. Det som vissa elvaåringar kan tycka är lagom mys-rysigt kan andra uppfatta som urtråkigt. Den här boken är lite mer läskig än mys-rysig. Den ger kalla kårar och Palmaer skriver verkligen för att skrämmas. Det är god litteratur som inte skriver någon på näsan, så kan vi kanske säga det.

Novellen som jag valde ut handlar om Lovisa, Attila och jagberättaren som vi inte får något namn på. De är Urban-explorers, inte så vidare lyckade sådana. De längtar efter den ultimata platsen att utforska och filma för att lägga upp på ett forum på nätet. Jagberättaren har sett en film på nätet. Den låg ute mycket kort tid men som tur är så laddade han ner den till sin dator innan den försvann. Filmen visar en grupp explorers som tagit sig in på ett nöjesfält som byggdes på 70-talet men aldrig togs i bruk. De bestämmer sig självklart för att ta sig dit med koordinaterna som visas sist i filmen. Men varför togs nöjesfältet aldrig i bruk? Och varför togs filmen bort från nätet?

Mycket bra, mycket krypig och kallkårig. Ingen mysrysare här inte.

Andra som skrivit om Vandraren utan ansikte:

Annas bokblogg

Ekensten

Gunilla Brodrej för DN

Biblanbloggen

Boken finns att köpa här och här. Den finns säkerligen att låna på ditt närmaste bibliotek.

Sal 305 är en fristående uppföljare till boken Rum 213. Vi får återigen möta Elvira som börjat fundera en del över det som hände på kollot sommaren innan. Nummerskylten på bilen med RUM213 kan inte ha varit en tillfällighet och allt det som skedde på deras rum var väldigt spöklikt och fanns det någon naturlig förklaring till det?

I Sal 305 ser Elvira återigen en bil med en märklig nummerskylt. Därefter sker en olycka och Elvira hamnar på sjukhus. Sjukhussalen som Elvira ligger på har en utsikt över Dåris. Ett gammalt mentalsjukhus där det sägs att det spökar.

Detta är en välskriven mysrysare. Ingelin Angerborn fokuserar mycket på vänskap och relationer.  Det är inte själva spökhistorien som får ta störst plats och det gör också att den aldrig blir riktigt läskig. Den är mer psykologiskt klurig. En 10-åring som hade läst boken undrade om det verkligen hände på riktigt eller om Elvira hade fantiserat ihop det hela. Har du inte läst Rum 213 så kanske du sitter med en del frågetecken efteråt. Som vem är Mebel? och varför heter hennes katt likadant?

Detta är en bok som kommer läsas av de flesta bokslukare i åldern 9-12 år och det med rätta. Den är bra, men jag vet inte om den kommer att väcka något mer än just läsning för stunden.

Passar på att nämna att vi faktiskt längtar en hel del till filmatiseringen av Rum 213 kommer.

Boken finns att köpa här och här och säkerligen kan du låna den på ditt bibliotek.